näs-nerv??

Helgen har gått fortsom alltid. På lördagen var vi iväg och skulle försöka hitta examenskläder till dottern. Och jag höll på att bryta ihop. Ingenting passar! Hon har provat sååå många klänningar, kjolar, tunikor som hon har varit kanonfin i. Men nää. Den sitter åt här, passar inte till den där, var inte snygg till det, passar inte att ha på examen.... Jag vet inte vad jag ska göra för att försöka lyfta hennes självkänsla, hon passade jättebra i det mesta, men varje gång fick hon hysteriska anfall i provhytten och tjöt "jag ser ju helt sjuk ut i den här!!"
Till slut hittade hon en klänning/tunika med kort ärm som föll någorlunda i smaken, men nu måste hon ju ha nån kofta eller nått, för annars "ser hon ju helt sjuk ut". Gud, ge mig tålamod....!

Maken håller på att bygga en brokvist till huset vi köpte för ett par år sedan.
han är inte snickare, men han har verkligen varit grundlig i sina beräkningar och förberedelser. Kollat på nätet, frågat folk som bygger, vänner och bekanta, folk på bygghandeln etc, och sen satte han igång. Och när han har ett projekt på gång så är det allt han tänker på. Uppe tidigt och hamrar på helgen, det första han gör när han kommer hem. Och det går verkligen bra. Blånagel på tummen efter ett missriktat hammarslag, men det är de enda skadorna so far, vi får hoppas att det inte blir fler, inshaAllah. Jätteläcker i snickarbyxor är han också ;-) . Nu är det en hel del kvar innan det är klart, men det som har blivit hittills har imponerat på till och med min pappa, som annars ofta är skeptisk till mycket.
Jag tror det blir jättebra när det blir klart.

Jag har även blivit drabbad av ett mycket märkligt fenomen.
Det hela började för 3-4 dagar sedan. Ni vet hur det kan kännas ibland när man får såna där små nerv-ryckningar eller vad man ska kalla det, i ögonlocket. Såna har jag fått, fast inte i ögat. Utan i nästippen!!
Jag begriper inte vad det beror på, har aldrig varit med om liknande. Frågade dottern som sa att det inte syns nånting, men det känns som om hela nästippen vibrerar. Mycket obehagligt kan jag informera, och grymt irriterande! Det har som sagt varit i några dagar nu, men det verkar inte ge sig. Jag hoppas verkligen att det snart går över, inshaAllah.

regn

Här råder riktigt gråväder idag, regnet har öst ner hela dagen, och det ser inte ut att sluta än på ett tag.
Fredag, äntligen, men på nått vis känns det som nån helt annan dag, inte som"snart är det helg".
Kanske är det vädret.

Hörde för en stund sen om en ordentlig krock mellan två personbilar vid korsningen bredvid kyrkan. Jag blir alltid orolig när jag hör sånt, går igenom i tankarna vilka jag känner som brukar åka den vägen, ringer dom närmaste för att kolla så det inte är nån av dom.

I helgen ska vi åka till närmaste större stad, jag och dottern, dags att inhandla examenskläder.
Skönt med lite "oss-tjejer-emellan"-tid ibland.
Hoppas det blir bättre väder.

ärlighet

Jag vet egentligen inte varför jag fortsätter att förvånas, men det gör jag, hela tiden. Jag förvånas över många människors brist på ärlighet, svårighet att hålla sig till sanningen i olika situationer.
Ibland är det små lögner som jag bara inte kan få ihop anledningen till att man ljuger om det.
Lögner som ställer till en massa problem.

Jag har nära släktingar som ljuger lite då och då, om lite av varje.
Min mamma är en sån person, men hon gör det inte för att vara elak på något vis. Snarare tvärtom.
Hon är otroligt konflikträdd, och istället för att säga ifrån till nån så drar hon till med en lögn istället. Jag har försökt prata med henne om det för jag tycker inte om det. För den ena lögnen leder till nästa.

Som exempel kan jag ta detta med att hon har en väninna som är väldigt påfrestande, som begär saker av min mor om hämtningar och skjutsningar, hälsar på ofta och länge, är väldigt nyfiken och är negativ om det mesta. Mor tycker att väninnan är väldigt jobbig emellanåt, fullt förståeligt, men istället för att säga ifrån att hon inte orkar skjutsa, eller inte har tid för timslånga besök, så ljuger hon istället. Säger att hon ska jobba, eller lovat vara barnvakt, eller vad det nu kan vara. Tidigare har hon dragit med mig också i lögnerna, bett mig svara i telefonen och hitta på nått när väninnan ringer, eller att hon varit barnvakt.
Men det vägrar jag sedan ganska lång tid tillbaka att göra längre. Jag mår jättedåligt av att ljuga sådär, även om det är en sk "vit lögn". Hon vet det nu så hon frågar inte så ofta.
Och allt bottnar i att hon inte kan säga nej, är rädd att nån ska bli arg på henne om hon gör det, hennes rädsla för konfliket på ett personligt plan.

Sen har jag en äldre bror som genom åren bedragit sina kvinnor och ljugit en massa. Han har flera förhållanden bakom sig, och även om jag vet en hel del om saker som inträffat så är jag säker på att det bara är en liten del av helheten. Nu för ett par år sedan träffade han en ny kvinna (samtidigt som han var tillsammans med en annan som han sedan gjorde slut med).
Han verkade så kär och så mogen, det verkade annorlunda än tidigare och jag var så glad och tänkte att nu, äntligen har storebror mognat och blivit vuxen. För 8 månader sen kom en liten son, en sladdis då han har mer eller mindre vuxna barn sedan tidigare. Familjelyckan var total.
Men icke.... i helgen ringde hans kvinna och var ledsen, hon misstänkte att han varit otrogen, och förhållandet hade tydligen knakat i fogarna i en längre tid. Jag vet inte vad som är sant, men med tanke på hans tidigare historik så är det inte alltför otroligt.
Och jag blir så ledsen och så besviken, jag som trodde att nu, nu var det bra, nu hade han landat och funnit ro med denna jättegulliga tjej och framtiden såg ljus ut.

Och alla dessa lögner, oavsett vad det handlar om, som får mig att må fysiskt dåligt.
Jag blir hela tiden besviken på folk, mäniskor med makt som ska agera förebilder för andra, folk i min närhet, i samhället. Jag påstår på intet sätt att jag själv skulle vara perfekt, jag är människa som alla andra, men förljugenheten hos så alltför många gör mig sjuk.

Det enda jag kan göra är att försöka ta avstånd ifrån det så gott det går, tänka på hur jag själv beter mig och försöka lära mina barn ärlighet och ödmjukhet. So help me God...

kokar av ilska

Jag sitter här på jobbet och känner att jag kokar inombords.
En av mina kollegor kom just in, hon jobbar det senare passet. Det första jag hör från henne är när hon säger till sin bordsgranne att hon ska gå med i SverieDemokraterna.
Jag försöker lyssna utan att det ska märkas och hör hur hon skäller på en utlandsfödd kund hon haft i telefon sent igår eftermiddag som hade varit otrevlig och inte velat godta det hon sa om garanti och leveranser etc. och hur arg hon var när hon gick hem för att han varit så otrevlig i telefon. Så hon skrattade och sa att nu skulle hon gå med i SD så dom fick kasta ut packet.

Jag reste mig och tog en kortare rast, kände att jag måste andas, påminde mig själv att inte skapa osämja i arbetsgruppen. Jag var på vippen att jag sa att jag skulle skapa en grupp som var mot stockholmare också, jag har ju pratat med så många som varit stöddiga i telefon, så det vore ju lika bra. Så att jag kan dra alla över en kam och inte slösa tid på att se människor som individer och istället se dom som en grupp, så kan jag ju gå runt och tycka illa om allihop samtidigt, det är lättare och mycket mer effektivt.

Nu hör jag henne beklaga sig för en annan kollega, jag måste bara försöka att inte höra.
Hon sitter och skrattar samtidigt, så jag vet inte hur allvarligt hon menar det hon säger ang utlandsfödda, men jag tar väldigt illa vid mig. Går det för långt så varken kan eller vill jag vara tyst, vi får se hur det utvecklar sig...

tid

Så var det äntligen fredag. Solen skiner utanför, och jag sitter här på jobbet och toklängtar efter semester.

Ser ju även fram emot helgen, men redan nu känner jag helgstressen, för det är såå himla mycket som jag vill hinna med att göra.

Först allt det vanliga "helgnöjet" med städ och tvätt, på veckorna hinner man ju bara ta det viktigaste på ytan. Sen har jag mitt lilla trädgårdsland på baksidan som måste rensas och göras klar, fröer som ska i marken. Tomatplantor som måste planteras om.

Sen har vi sonens rum som behöver ett rejält stor-röj, plocka bort en massa saker som han inte leker med längre, rensa ut sånt som är för smått i klädväg, putsa fönster och byta gardiner, skura...
Mat ska ju familjen gärna ha ett par gånger om dagen också, och så skulle jag vilja hinna gå och träna eller ta en längre promenad tillsammans med dottern. Allt det där tänkte jag hinna med på lördag.

Söndag räknar jag med att några timmar går åt till Barnens dag i folkparken som anordnas varje år, och i år kommer vinnarkören från Körslaget och sjunger också, för folket i hembygden. Jättekul, men jag gissar att det blir knök-fullt med folk. Grilla med några vänner ligger också på söndagens önskelista, får se om det finns tid och ork.

Jag tycker så absolut att helgerna borde vara 3 dagar istället för 2......

socker

Sitter på jobbet, så där lagom mycket att göra idag.
De har ordnat en speciell dag idag, med utmaningar mellan olika avdelningar och belöningar och fika.
Och överallt jag ser så är det SOCKER...
Jag, som älskar godsaker men som absolut inte bör eller tänker stoppa i mig det, lider...
Här går dom runt med godisskålar och bjuder, nybakade wienerbröd, choklad.........

Och imorgon är det företagsparty.... nån form av chili-buffe... massor av gris och sprit.... nej, jag blir hemma.

färg & form

För er som har hittat hit till min blogg så vill jag för all del inte förvirra er eller så.
Men det är så roligt att prova nya designer och färger, så det kan hända att utseendet kommer att variera ett tag framöver =)

diabetes

När jag var gravid för några år sedan, sonen blir 6 år i sommar, så fick jag graviditetsdiabetes.
Tyvärr försvann inte diabetesen efter graviditeten, och jag har nu i flera år knapprat tabletter 3 gånger om dagen.
Men det sista halvåret har mina värden legat för högt, något som jag försökt åtgärda med hjälp av kost och träning. Tyvärr har det inte lyckats helt så från förra veckan har jag börjat med långtidsverkande insulin till kvällen. Jag håller nu på att prova mig fram till rätt dos.

Jag har bävat för detta att börja med sprutor, många säger att man blir hungrigare av dom och att det är svårare att gå ner i vikt. Men ännu har jag inte märkt av något av detta, men det är kanske för att jag bara har en spruta på kvällen och än så länge inte behöver ta någon på dagtid. Jag hoppas verkligen, inshaAllah, att jag inte behöver ta det framöver.

Jag har köpt träningskort på det lokala gymmet för ett tag sedan, och har fram till nu lyckats gå ner 3,5 kilo i vikt. Men det behövs åtskilligt mer för att få ordning på kroppen, så det är bara att fortsätta =)

En nackdel ur hälsosynpunkt är att jag har ett väldigt stillasittande jobb. 8 timmar per dag sitter eller står jag med headset och dator, jag antar att det optimala yrket för mig vore brevbärare eller nått :-)
Jag kommer att uppdatera med min framsteg (ja, jag tänker se till att det går framåt och inte bakåt) med jämna mellanrum, så får vi se hur långt jag kommer!

oväder

Sitter på jobbet, om ca 40 minuter är det dags att gå hem. Utanför är himlen mörkt grå, verkar som att det kan vara åska på väg. Det känns i den tryckande luften. Jag har respekt för åskväder, men tycker det är otroligt befriande att sitta på en altan när det är åskväder och ta in det som händer. Njuta av regnet som faller, befrielsen när himlen fått dundra en stund och luften blir frisk och klar. Mysigt och dramatiskt på samma gång.

första inlägget

Så var det dags för det första inlägget i min nya blogg....
Det känns bra att vara på gång igen.... min gamla blogg, som jag var pinsamt dålig på att uppdatera på slutet, har jag raderat, och tanken är att starta på ny kula här.
Så det är väl bara att sätta igång, jag ska börja med att kolla in lite olika designalternativ... =)
Tjingeling!